{"id":282,"date":"2009-10-13T08:42:05","date_gmt":"2009-10-13T06:42:05","guid":{"rendered":"http:\/\/gyorgydragoman.com\/?p=282"},"modified":"2009-10-13T08:42:05","modified_gmt":"2009-10-13T06:42:05","slug":"gyorgy-dragoman-tulpaner","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/?p=282","title":{"rendered":"Gy\u00f6rgy Dragom\u00e1n: Tulpaner"},"content":{"rendered":"

This is the first chapter from the Swedish translation of my novel The White King.\n<\/p><\/blockquote>\n

V\u00e4ckarklockan stoppade jag in under kudden kv\u00e4llen innan s\u00e5 att bara jag skulle h\u00f6ra n\u00e4r den skr\u00e4llde, utan att mamma vaknade, men jag var vaken innan den ens hade hunnit ringa, s\u00e5 mycket s\u00e5g jag fram emot \u00f6verraskningen. Jag tog min f\u00f6rnicklade kinesiska ficklampa fr\u00e5n skrivbordet, plockade fram v\u00e4ckarklockan under kudden och lyste p\u00e5 den, den var kvart i fem. Jag tryckte ner knappen s\u00e5 att den inte skulle ringa, tog kl\u00e4derna som jag hade h\u00e4ngt \u00f6ver stolsryggen och kl\u00e4dde snabbt p\u00e5 mig men aktade mig hela tiden f\u00f6r att \u00e5stadkomma n\u00e5got buller. N\u00e4r jag drog p\u00e5 mig byxorna r\u00e5kade jag sparka till stolen men som tur var v\u00e4lte den inte, st\u00f6tte bara emot bordet. D\u00f6rren till mitt rum \u00f6ppnade jag ocks\u00e5 f\u00f6rsiktigt men jag visste att den inte skulle gnissla f\u00f6r jag hade smort g\u00e5ngj\u00e4rnen med sm\u00f6rjolja dagen innan. Jag gick bort till sk\u00e4nken, drog mycket l\u00e5ngsamt ut den mittersta l\u00e5dan, tog den stora tillsk\u00e4rarsaxen som mamma brukade klippa mig med, sedan vred jag om yalel\u00e5set p\u00e5 ytterd\u00f6rren och gick ut mycket tyst. F\u00f6re den f\u00f6rsta trappavsatsen sprang jag inte ens, inte f\u00f6rr\u00e4n d\u00e4r b\u00f6rjade jag rusa nerf\u00f6r trappan. N\u00e4r jag kom ut utanf\u00f6r huset hade jag hunnit bli alldeles varm och gick mot den lilla parken, f\u00f6r d\u00e4r, i rabatten bredvid brunnen, v\u00e4xte de vackraste tulpanerna i staden.
\n\tD\u00e5 hade vi redan varit utan pappa i \u00f6ver ett halv\u00e5r, fast han egentligen bara skulle resa bort p\u00e5 en vecka till en forskningsstation vid havet i ett mycket angel\u00e4get \u00e4rende, och n\u00e4r han tog avsked av mig sa han att han tyckte det var s\u00e5 synd att han inte kunde ta mig med, f\u00f6r vid den tiden, p\u00e5 senh\u00f6sten, var havet verkligen en of\u00f6rgl\u00f6mlig syn, mycket ilsknare \u00e4n p\u00e5 sommaren, det gick i v\u00e4ldiga, gula v\u00e5gor, idel vitt skum s\u00e5 l\u00e5ngt \u00f6gat n\u00e5dde, men det gjorde ingenting, han lovade att n\u00e4r han kom hem skulle han ta med mig dit och visa mig, han begrep inte hur det hade g\u00e5tt till att jag hade hunnit bli \u00f6ver tio \u00e5r utan att ha sett havet. Det spelade ingen roll, vi skulle ta igen det och allt annat som vi beh\u00f6vde ta igen, man beh\u00f6vde inte ha br\u00e5ttom, det skulle bli gott om tid f\u00f6r allt f\u00f6r vi hade hela livet framf\u00f6r oss, det var pappas \u00e4lsklingsuttryck. Jag begrep aldrig riktigt vad det betydde och n\u00e4r han sedan inte kom hem funderade jag ocks\u00e5 mycket \u00f6ver det, och avskedet kom jag ocks\u00e5 ofta att t\u00e4nka p\u00e5, den d\u00e4r sista g\u00e5ngen jag s\u00e5g honom n\u00e4r hans kolleger kom och h\u00e4mtade honom med en gr\u00e5 sk\u00e5pbil. Jag kom hem fr\u00e5n skolan just n\u00e4r de skulle \u00e5ka och hade inte den sista lektionen, naturkunskap, blivit inst\u00e4lld skulle jag inte ha tr\u00e4ffat dem, de h\u00f6ll just p\u00e5 att stiga in i sk\u00e5pbilen n\u00e4r jag kom och hade v\u00e4ldigt br\u00e5ttom. Pappas kolleger ville inte ens l\u00e5ta honom prata med mig, men pappa sa till dem p\u00e5 skarpen att de inte kunde g\u00f6ra s\u00e5, de hade ju sj\u00e4lva barn, fem minuter mer eller mindre spelade ingen roll, och d\u00e5 ryckte en av hans kolleger, en l\u00e5ng, vith\u00e5rig man i gr\u00e5 kostym, p\u00e5 axlarna och sa att f\u00f6r hans del gick det bra, fem minuter spelade faktiskt ingen roll nu, ja, och d\u00e5 kom pappa bort till mig och st\u00e4llde sig framf\u00f6r mig, men han klappade mig inte, och kramade mig inte heller, utan h\u00f6ll hela tiden i sin jacka, tryckte den mot sig med b\u00e5da h\u00e4nderna, och det var d\u00e5 han sa det d\u00e4r om havet, att de beh\u00f6vde honom omedelbart p\u00e5 den d\u00e4r forskningsinstitutionen, en vecka skulle han vara d\u00e4r, lite l\u00e4ngre om situationen var mycket besv\u00e4rlig, tills han hade f\u00e5tt ordning p\u00e5 saker och ting, och sedan ber\u00e4ttade han lite mer om havet, men d\u00e5 kom hans l\u00e5nge gr\u00e5h\u00e5rige kollega fram till oss och lade handen p\u00e5 pappas axel och sa, kom nu doktorn, de fem minuterna har g\u00e5tt, nu m\u00e5ste vi \u00e5ka f\u00f6r annars missar vi planet. D\u00e5 b\u00f6jde pappa sig ner och pussade mig p\u00e5 pannan, men kramade mig gjorde han inte, och han sa att jag skulle ta hand om mamma och vara en sn\u00e4ll pojke, f\u00f6r nu var det jag som var mannen i huset, och jag sa, javisst, jag skulle vara sn\u00e4ll, och han skulle sj\u00e4lv vara r\u00e4dd om sig, och d\u00e5 tittade hans kollega p\u00e5 mig och sa, var inte orolig, grabben, vi ska nog ta hand om doktorn, och s\u00e5 blinkade han. Sedan \u00f6ppnade han sidod\u00f6rren p\u00e5 sk\u00e5pbilen \u00e5t pappa och hj\u00e4lpte honom in, chauff\u00f6ren startade motorn under tiden och s\u00e5 fort d\u00f6rren slog igen bakom pappa k\u00f6rde de iv\u00e4g. Jag tog upp min skolv\u00e4ska och v\u00e4nde mig om och gick mot trapphuset, f\u00f6r jag hade skaffat en ny spelare till mitt knappfotbollslag och ville pr\u00f6va om den verkligen gled lika bra p\u00e5 vaxduk som p\u00e5 papp, jag stannade inte d\u00e4r och vinkade inte heller, och jag tittade inte efter sk\u00e5pbilen, jag v\u00e4ntade inte tills den hade f\u00f6rsvunnit vid slutet av gatan. Jag minns tydligt pappas ansikte, det var orakat och luktade cigarett, han verkade vara mycket, mycket tr\u00f6tt, och hans leende var s\u00e5 d\u00e4r snett. Jag har funderat mycket p\u00e5 det men jag tror inte att han anade p\u00e5 f\u00f6rhand att han inte skulle kunna komma hem.
\n\tEn vecka senare fick vi bara ett brev fr\u00e5n honom, han skrev att situationen var mycket allvarligare \u00e4n de hade r\u00e4knat med, av statss\u00e4kerhetssk\u00e4l kunde han tyv\u00e4rr inte ge n\u00e5gra detaljer men han var tvungen att stanna ett tag till, om allt gick bra skulle han kanske f\u00e5 en eller tv\u00e5 dagar ledigt om ett par veckor, men tills vidare beh\u00f6vdes han vartenda \u00f6gonblick. Sedan dess har han skickat ett par brev till, s\u00e5 d\u00e4r var tredje eller fj\u00e4rde vecka, och i alla st\u00e5r det att nu kommer han snart hem. Men sedan kunde han inte komma till jul heller, och p\u00e5 ny\u00e5rsafton v\u00e4ntade vi ocks\u00e5 f\u00f6rg\u00e4ves, och vi var redan inne i april och nu kom det inte n\u00e5gra brev l\u00e4ngre, och jag b\u00f6rjade tro att pappa faktiskt hade flytt till utlandet, som en av mina klasskamraters, Egonkas, pappa som simmade \u00f6ver Donau och gav sig av till Jugoslavien och d\u00e4rifr\u00e5n till v\u00e4st, men sedan dess har de inte h\u00f6rt n\u00e5got fr\u00e5n honom, s\u00e5 de vet inte om han lever \u00f6ver huvud taget.
\n\tJag gick p\u00e5 baksidan, bakom hyreskasernerna, f\u00f6r jag ville inte st\u00f6ta p\u00e5 n\u00e5gon, jag ville inte g\u00e4rna att n\u00e5gon skulle fr\u00e5ga vart jag var p\u00e5 v\u00e4g s\u00e5 tidigt p\u00e5 morgonen. Vid brunnen fanns lyckligtvis ingen s\u00e5 jag klev \u00f6ver kedjan in i rabatten, bland tulpanerna, och tog fram den stora saxen och b\u00f6rjade klippa av blommorna, jag klippte av stj\u00e4lkarna allra l\u00e4ngst ner, vid marken, min mormor sa en g\u00e5ng att ju l\u00e4ngre ner man skar av tulpanstj\u00e4lkarna, desto l\u00e4ngre h\u00f6ll blommorna, det var b\u00e4st att klippa av alltihop med blad och allt. F\u00f6rst hade jag bara t\u00e4nkt klippa tjugofem stycken, men n\u00e5gonstans vid femton r\u00e4knade jag fel, s\u00e5 jag bara klippte den ena efter den andra. Min jacka var alldeles bl\u00f6t av dagg, byxorna ocks\u00e5, men jag brydde mig inte om det, jag t\u00e4nkte p\u00e5 pappa, p\u00e5 att han ocks\u00e5 m\u00e5ste ha gjort s\u00e5 h\u00e4r, han m\u00e5ste ocks\u00e5 ha klippt tulpanerna p\u00e5 det h\u00e4r s\u00e4ttet varje v\u00e5r. Mamma har ber\u00e4ttat en massa g\u00e5nger att pappa gav henne tulpaner n\u00e4r han friade, att han uppvaktade henne med tulpanbuketter, och deras br\u00f6llopsdag firade han ocks\u00e5 alltid med tulpaner, varje sjuttonde april \u00f6verraskade han henne med v\u00e4ldiga buketter. P\u00e5 morgonen n\u00e4r hon vaknade stod alltid blommorna d\u00e4r och v\u00e4ntade p\u00e5 k\u00f6ksbordet, och jag visste att just idag var det deras femtonde br\u00f6llopsdag, och jag ville att mamma skulle f\u00e5 en st\u00f6rre bukett \u00e4n hon n\u00e5gonsin hade f\u00e5tt. Jag klippte av s\u00e5 m\u00e5nga tulpaner att jag knappt orkade h\u00e5lla dem ordentligt l\u00e4ngre, n\u00e4r jag f\u00f6rs\u00f6kte trycka blommorna mot mig gled buketten is\u00e4r s\u00e5 jag lade dem p\u00e5 marken, skakade av daggdropparna fr\u00e5n saxen och fortsatte att klippa den ena stj\u00e4lken efter den andra. Under tiden t\u00e4nkte jag p\u00e5 pappa, p\u00e5 att han s\u00e4kert ocks\u00e5 hade klippt blommor med den h\u00e4r saxen. Jag tittade p\u00e5 min hand och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6rest\u00e4lla mig pappas hand, men det gick inte, jag s\u00e5g bara min egen, tunna vita hand, mina fingrar i saxens slitna metall\u00f6glor. D\u00e5 var det pl\u00f6tsligt en gammal farbror som skrek \u00e5t mig att vad var det jag h\u00f6ll p\u00e5 med, jag skulle genast komma bort till honom, trodde jag att jag bara kunde klippa av blommorna s\u00e5 d\u00e4r hur som helst, jag skulle veta att han skulle kalla p\u00e5 polis, och d\u00e5 skulle jag hamna p\u00e5 uppfostringsanstalt, och det var d\u00e4r jag h\u00f6rde hemma. Jag tittade bort mot honom och lyckligtvis var det ingen jag k\u00e4nde s\u00e5 jag skrek \u00e5t honom att han skulle h\u00e5lla k\u00e4ften, att stj\u00e4la blommor \u00e4r inget brott. Sedan stoppade jag ner saxen i fickan, lyfte upp tulpanerna fr\u00e5n marken med b\u00e5da h\u00e4nderna, ett par blommor blev liggande kvar, och s\u00e5 hoppade jag ut ur rabatten p\u00e5 andra sidan. Jag h\u00f6rde att han ropade efter mig att jag borde sk\u00e4mmas som pratade p\u00e5 det viset, men det spelade ingen roll, han hade skrivit upp numret p\u00e5 min skola, men jag s\u00e5g mig inte ens om, f\u00f6r jag visste att han inte hade kunnat skriva upp det f\u00f6r jag hade med avsikt tagit p\u00e5 mig jackan som inte hade n\u00e5got skolnummer fastsytt. S\u00e5 jag sprang hem\u00e5t, blommorna h\u00f6ll jag med b\u00e5da h\u00e4nderna f\u00f6r att de inte skulle brytas, tulpanhuvudena slog mot varandra, d\u00e5 och d\u00e5 nuddade de vid mitt ansikte, de breda bladen susade och prasslade, det luktade som n\u00e4r man klipper gr\u00e4s, fast mycket starkare.
\n\tN\u00e4r jag hade kommit upp p\u00e5 fj\u00e4rde v\u00e5ningen stannade jag utanf\u00f6r d\u00f6rren och hukade mig ner och lade ner blommorna p\u00e5 d\u00f6rrmattan, sedan reste jag mig och l\u00e5ste f\u00f6rsiktigt upp d\u00f6rren, klev \u00f6ver blommorna och bara stod d\u00e4r i den m\u00f6rka hallen och lyssnade. Mamma hade lyckligtvis inte vaknat \u00e4n, s\u00e5 jag bar ut alla tulpanerna i k\u00f6ket och lade dem p\u00e5 k\u00f6ksbordet, gick in i skafferiet, tog den st\u00f6rsta gurkburken under hyllan, bar bort den till kranen, fyllde den med vatten och st\u00e4llde den mitt p\u00e5 k\u00f6ksbordet. Sedan stoppade jag ner tulpanerna, de var s\u00e5 m\u00e5nga att de inte ens fick plats i burken, det blev ungef\u00e4r tio \u00f6ver och dem lade jag i diskhon. Sedan gick jag bort till bordet och f\u00f6rs\u00f6kte r\u00e4tta till buketten s\u00e5 gott jag kunde, men det blev inte s\u00e4rskilt bra, alla bladen gjorde att tulpanerna stod ganska hullerombuller, en del var f\u00f6r korta, en del f\u00f6r l\u00e5nga och jag s\u00e5g att jag skulle bli tvungen att klippa stj\u00e4lkarna till samma l\u00e4ngd om buketten skulle se n\u00e5gorlunda ut. D\u00e5 kom jag att t\u00e4nka p\u00e5 att jag kunde ta den stora tv\u00e4ttgrytan i skafferiet, den skulle alla blommorna f\u00e5 plats i, och jag kanske inte skulle beh\u00f6va klippa av stj\u00e4lkarna heller. S\u00e5 jag gick bort till skafferid\u00f6rren igen, \u00f6ppnade den, b\u00f6jde mig ner och drog fram grytan under hyllan, ja, och d\u00e5 h\u00f6rde jag att k\u00f6ksd\u00f6rren \u00f6ppnades, och jag h\u00f6rde mamma fr\u00e5ga, vem \u00e4r det, \u00e4r det n\u00e5gon h\u00e4r? Hon s\u00e5g mig inte eftersom skafferid\u00f6rren dolde mig, men jag s\u00e5g genom d\u00f6rrspringan att hon stod d\u00e4r. Hon hade sitt l\u00e5nga vita nattlinne p\u00e5 sig och var barfota, och jag s\u00e5g hennes ansikte n\u00e4r hon fick syn p\u00e5 tulpanerna. Hon blev alldeles vit och lutade sig med ena handen mot d\u00f6rrkarmen, munnen \u00f6ppnade sig och jag trodde att hon skulle le men hennes ansikte s\u00e5g mer ut som om hon t\u00e4nkte ropa, eller skrika, som om hon vore v\u00e4ldigt arg, eller hade v\u00e4ldigt ont n\u00e5gonstans. Hon riktigt visade t\u00e4nderna och \u00f6gonen smalnade ocks\u00e5, och jag h\u00f6rde att hon andades v\u00e4ldigt tungt. Och d\u00e5 s\u00e5g hon sig l\u00e5ngsamt omkring i k\u00f6ket, och n\u00e4r hon fick syn p\u00e5 den \u00f6ppna skafferid\u00f6rren sl\u00e4ppte hon taget om d\u00f6rrkarmen och str\u00f6k h\u00e5ret ur ansiktet och drog en djup suck och fr\u00e5gade, \u00e4r det du, min pojke, och d\u00e5 sa jag ingenting, bara gick ut ur skafferiet och stannade vid k\u00f6ksbordet och sa att jag hade velat \u00f6verraska henne, och att hon skulle vara sn\u00e4ll och inte bli arg. Jag ville inget illa, jag hade gjort det bara f\u00f6r att pappa hade sagt \u00e5t mig att s\u00e5 l\u00e4nge han inte var hemma skulle jag vara mannen i huset. Och d\u00e5 s\u00e5g jag att mamma f\u00f6rs\u00f6kte le, men det syntes p\u00e5 \u00f6gonen att hon fortfarande var v\u00e4ldigt ledsen, och hon sa att hon inte var arg, hennes r\u00f6st var alldeles djup och skrovlig, hon var inte arg och hon tackade s\u00e5 mycket, och n\u00e4r hon sa det kom hon fram till mig och kramade mig, men inte som hon brukade, utan mycket, mycket h\u00e5rdare. Hon tryckte mig intill sig v\u00e4ldigt h\u00e5rt, som hon gjorde en g\u00e5ng n\u00e4r jag var sjuk, och jag kramade henne ocks\u00e5 och jag tryckte ocks\u00e5 h\u00e5rt. Jag k\u00e4nde genom mina kl\u00e4der och nattlinnet att hennes hj\u00e4rta bankade, och jag kom att t\u00e4nka p\u00e5 tulpanerna, p\u00e5 hur jag hade st\u00e5tt p\u00e5 kn\u00e4 i parken och klippt av den ena tulpanen efter den andra, och jag k\u00e4nde att mamma kramade mig \u00e4nnu h\u00e5rdare, och jag kramade ocks\u00e5 henne \u00e4nnu h\u00e5rdare. Min n\u00e4sa var fortfarande full av tulpanlukten, av den d\u00e4r gr\u00f6na, starka gr\u00e4slukten, och d\u00e5 k\u00e4nde jag att mamma darrade till och jag visste att hon strax skulle b\u00f6rja gr\u00e5ta. Jag ville det inte men jag kunde inte sl\u00e4ppa henne, bara krama henne h\u00e5rt, och jag hade velat s\u00e4ga att hon inte skulle vara ledsen, att det inte var n\u00e5gon fara, men jag kunde inte s\u00e4ga n\u00e5got. Jag kunde inte \u00f6ppna munnen alls, ja, och d\u00e5 ringde n\u00e5gon pl\u00f6tsligt p\u00e5 d\u00f6rren, lade sig h\u00e5rt p\u00e5 ringklockan, den skr\u00e4llde h\u00f6gt och l\u00e4nge, en g\u00e5ng, tv\u00e5 g\u00e5nger, tre g\u00e5nger, och d\u00e5 k\u00e4nde jag att mamma sl\u00e4ppte mig, hon blev pl\u00f6tsligt p\u00e5 n\u00e5got vis kall i hela kroppen, och d\u00e5 sl\u00e4ppte jag henne ocks\u00e5 och sa att hon skulle v\u00e4nta f\u00f6r jag skulle g\u00e5 och se efter vem det var.
\n\tMedan jag gick bort till d\u00f6rren t\u00e4nkte jag att det s\u00e4kert var polisen, f\u00f6r den d\u00e4r mannen i parken hade kanske trots allt k\u00e4nt igen mig och anm\u00e4lt mig, och nu var de h\u00e4r. De hade kommit f\u00f6r att h\u00e4mta mig f\u00f6r att jag hade f\u00f6rst\u00f6rt allm\u00e4n egendom och plockat tulpanerna, och d\u00e5 t\u00e4nkte jag att man borde kanske inte \u00f6ppna d\u00f6rren, men klockan ringde hela tiden, skr\u00e4llde mycket h\u00f6gt, och de hade b\u00f6rjat knacka ocks\u00e5, s\u00e5 jag str\u00e4ckte \u00e4nd\u00e5 fram handen, tog tag i yalel\u00e5set och \u00f6ppnade.
\n\tDet var inte polisen utan pappas kolleger som stod utanf\u00f6r d\u00f6rren, de som jag hade sett honom \u00e5ka iv\u00e4g med den d\u00e4r g\u00e5ngen. Jag blev s\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nad att jag inte kunde f\u00e5 fram ett ord. D\u00e5 tittade den l\u00e5nge gr\u00e5h\u00e5rige p\u00e5 mig och fr\u00e5gade om min mamma var hemma och jag nickade, och jag kom att t\u00e4nka p\u00e5 att pappa nog hade skickat med dem en present till br\u00f6llopsdagen, och jag t\u00e4nkte just s\u00e4ga, stig in, f\u00f6r mamma kommer att bli mycket glad. Men innan jag hann s\u00e4ga n\u00e5got r\u00f6t den gr\u00e5h\u00e5rige \u00e5t mig att h\u00f6rde jag inte att han fr\u00e5gade n\u00e5got? D\u00e5 sa jag att ja, hon var hemma, och d\u00e5 b\u00f6rjade den andre, den kortare av dem, ocks\u00e5 att prata och sa att i s\u00e5 fall t\u00e4nkte de komma in nu. Och s\u00e5 knuffade han undan mig fr\u00e5n d\u00f6rren och de klev faktiskt in b\u00e5da tv\u00e5 och blev st\u00e5ende i hallen. D\u00e5 fr\u00e5gade den korte vilket som var mammas rum, och jag sa att mamma var i k\u00f6ket och jag gick i f\u00f6rv\u00e4g och sa, pappas kolleger \u00e4r h\u00e4r, de har s\u00e4kert ett brev med sig, eller ocks\u00e5 har han skickat n\u00e5gon present. Mamma h\u00f6ll just p\u00e5 att dricka vatten ur muggen med l\u00e5ngt \u00f6ra som vi brukar fylla kaffekokaren med, och hennes hand hejdade sig mitt i r\u00f6relsen, hon s\u00e5g p\u00e5 mig och sedan f\u00f6rbi mig, p\u00e5 pappas kolleger och jag s\u00e5g att hennes mun h\u00e5rdnade, som n\u00e4r hon \u00e4r v\u00e4ldigt arg. Och hon fr\u00e5gade pappas kolleger mycket h\u00f6gt vad de hade h\u00e4r att g\u00f6ra och sm\u00e4llde ner muggen p\u00e5 b\u00e4nken s\u00e5 h\u00e5rt att allt vatten som var kvar skv\u00e4tte ur, och s\u00e5 sa hon att de skulle ge sig iv\u00e4g. Men d\u00e5 hade b\u00e5da tv\u00e5 redan f\u00f6ljt efter mig ut i k\u00f6ket. Den l\u00e5nge gr\u00e5h\u00e5rige h\u00e4lsade inte ens utan fr\u00e5gade mamma direkt, hur \u00e4r det, har ni inte ens talat om det f\u00f6r pojken, och d\u00e5 skakade mamma p\u00e5 huvudet och sa, det har ni inte med att g\u00f6ra. Men den l\u00e5nge gr\u00e5h\u00e5rige sa att det var inte bra, f\u00f6r f\u00f6rr eller senare f\u00e5r han \u00e4nd\u00e5 reda p\u00e5 det, s\u00e5nt h\u00e4r \u00e4r det b\u00e4st att klara av genast, f\u00f6r l\u00f6gn f\u00f6der l\u00f6gn, och d\u00e5 skrattade mamma till och sa, ja, ni \u00e4r ju sannerligen v\u00e4nner av sanningen, och d\u00e5 r\u00f6t den lille \u00e5t mamma att hon skulle h\u00e5lla mun. Och mamma blev faktiskt tyst, och den gr\u00e5h\u00e5rige st\u00e4llde sig framf\u00f6r mig och fr\u00e5gade, lille v\u00e4n, tror du fortfarande att vi \u00e4r din pappas kolleger? Och d\u00e5 sa jag ingenting men jag k\u00e4nde att jag blev kall i hela kroppen, som p\u00e5 gymnastiktimmarna n\u00e4r vi har haft tidtagning och man m\u00e5ste b\u00f6ja sig fram f\u00f6r annars f\u00e5r man inte luft. Och d\u00e5 log den gr\u00e5h\u00e5rige mot mig och sa att d\u00e5 skulle han tala om f\u00f6r mig att de var inte pappas kolleger utan fr\u00e5n s\u00e4kerhetspolisen och att pappa var arresterad d\u00e4rf\u00f6r att han hade deltagit i statsfientliga aktiviteter. S\u00e5 jag skulle nog inte f\u00e5 se honom p\u00e5 en tid, till p\u00e5 k\u00f6pet p\u00e5 en mycket l\u00e5ng tid, f\u00f6r pappa var och gr\u00e4vde vid Donaukanalen. Visste jag vad det betydde, det betydde att han var i arbetsl\u00e4ger, och s\u00e5 arbetsskygg som han var skulle han inte klara det s\u00e4rskilt l\u00e4nge, s\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n skulle han aldrig komma tillbaka. Det var m\u00f6jligt att han inte ens levde l\u00e4ngre, och n\u00e4r han sa det ryckte mamma \u00e5t sig muggen fr\u00e5n b\u00e4nken och d\u00e4ngde den i golvet s\u00e5 att den gick i bitar, och d\u00e5 avbr\u00f6t sig officeren och det blev tyst ett \u00f6gonblick. Sedan sa mamma att det fick vara nog, nu fick de sluta med det d\u00e4r, ville de ta henne ocks\u00e5 s\u00e5 fick de g\u00f6ra det. Men mig skulle de l\u00e4mna ifred, f\u00f6r jag var bara ett barn, fattade de det, mig skulle de l\u00e4mna ifred, och de skulle tala om vad det var de ville, de skulle tala om vad de hade h\u00e4r att g\u00f6ra.
\n\tD\u00e5 sa den lille att de bara hade haft v\u00e4garna f\u00f6rbi, och n\u00e4r de nu \u00e4nd\u00e5 var h\u00e4r t\u00e4nkte de att de kunde se sig om lite, kanske kunde de hitta n\u00e5got intressant i doktorns rum.
\n\tD\u00e5 fr\u00e5gade mamma om de hade n\u00e5gon husrannsakningsorder, och den l\u00e5nge gr\u00e5h\u00e5rige officeren log mot mamma och sa, h\u00e4r beh\u00f6vs ingen order f\u00f6r varenda sm\u00e5sak. Det gjorde v\u00e4l ingenting om de s\u00e5g sig om lite, han trodde inte att vi hade n\u00e5got alls att g\u00f6mma.
\n\tD\u00e5 sa mamma mycket h\u00f6gt att det hade de ingen r\u00e4tt till, de skulle f\u00f6rsvinna h\u00e4rifr\u00e5n, ge sig av med en g\u00e5ng. F\u00f6r om de inte gjorde det skulle hon genast g\u00e5 och st\u00e4lla sig utanf\u00f6r stadshuset, kl\u00e4dd som hon var nu, och b\u00f6rja sittstrejka, hon skulle offentligt kr\u00e4va att hennes man blev frisl\u00e4ppt. Vad var det f\u00f6r s\u00e4tt att han hade h\u00e5llits f\u00e5ngen i \u00f6ver ett halv\u00e5r utan r\u00e4tteg\u00e5ng och dom, hur det h\u00e4r landet \u00e4n s\u00e5g ut hade vi fortfarande en konstitution. Vi hade fortfarande lagar, och f\u00f6r en husrannsakan kr\u00e4vdes det fortfarande en order, s\u00e5 antingen fick de visa den eller ge sig av.
\n\tD\u00e5 log den gr\u00e5h\u00e5rige officeren mot mamma och sa att den d\u00e4r stridslystnaden kl\u00e4dde henne mycket bra, och att min pappa s\u00e4kert saknade henne mycket d\u00e4r borta vid Donaukanalen, f\u00f6r hon var verkligen en underbar kvinna, synd att de aldrig skulle tr\u00e4ffas mer.
\n\tD\u00e5 rodnade mamma, hon blev alldeles r\u00f6d i ansiktet och jag s\u00e5g att hon blev sp\u00e4nd i hela kroppen, s\u00e5 jag trodde att hon genast skulle g\u00e5 fram till den gr\u00e5h\u00e5rige officeren och ge honom en \u00f6rfil. Jag tror att jag aldrig f\u00f6rr hade sett henne s\u00e5 arg, och d\u00e5 b\u00f6rjade mamma faktiskt g\u00e5, fast inte mot officeren utan rakt mot ytterd\u00f6rren som hon \u00f6ppnade, och hon sa att nu var det nog, ut, de skulle omedelbart f\u00f6rsvinna ur hennes hus, f\u00f6r gjorde de inte det skulle hon ringa sin sv\u00e4rfar nu genast. De visste mycket v\u00e4l att han hade varit partisekreterare och \u00e4ven om han var pensionerad hade han \u00e4nd\u00e5 fortfarande tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga kontakter f\u00f6r att se till att f\u00e5 dem omplacerade till trafikavdelningen f\u00f6r det som de hade haft f\u00f6r sig h\u00e4r, s\u00e5 ville de sitt eget b\u00e4sta skulle de ge sig av. Det h\u00e4r sa mamma p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt, s\u00e5 h\u00e5rt, att till och med jag n\u00e4stan trodde p\u00e5 det, fast jag visste att mamma aldrig av fri vilja skulle ringa farfar, f\u00f6r sedan farmor sa r\u00e4tt i ansiktet p\u00e5 henne att hon var en abnorm judisk hora har mamma inte talat vare sig med henne eller med farfar. Men det m\u00e4rktes inte alls p\u00e5 mammas s\u00e4tt att prata.
\n\tD\u00e5 sa den lille officeren, jaha, trodde hon att gubben fortfarande hade n\u00e5got som helst inflytande, i synnerhet nu n\u00e4r hans son hade blivit arresterad, misstog hon sig grundligt, f\u00f6r hon kunde vara glad att hon inte sj\u00e4lv blev internerad, men ville mamma ringa och klaga, s\u00e5 vars\u00e5god. Och han gick fram till k\u00f6ksb\u00e4nken, tog tag i besticksl\u00e5dan och slet ut den, s\u00e5 h\u00e5rt att han fick hela l\u00e5dan i handen, knivarna, gafflarna, skedarna och teskedarna fl\u00f6g omkring i hela k\u00f6ket. Officeren d\u00e4ngde den tomma l\u00e5dan mot b\u00e4nken med s\u00e5dan kraft att bakkanten lossnade, och s\u00e5 sa han, vars\u00e5god, nu har ni n\u00e5got att klaga p\u00e5, men det h\u00e4r \u00e4r bara b\u00f6rjan, jod\u00e5, bara b\u00f6rjan, och jag s\u00e5g att han visade t\u00e4nderna och f\u00f6rstod att han snart skulle v\u00e4lta omkull bordet. Men d\u00e5 lade den gr\u00e5h\u00e5rige handen p\u00e5 hans axel och sa, lugna ner dig Gyurka, lugna ner dig, sluta, vi har tydligen misstagit oss p\u00e5 damen, vi trodde att hon var en klok kvinna, vi trodde att hon visste n\u00e4r och mot vem man ska vara v\u00e4nlig, men hon har tydligen inte tillr\u00e4ckligt med vett f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 vem som vill henne v\u00e4l, det verkar som om hon till varje pris vill r\u00e5ka illa ut. D\u00e5 s\u00e5, d\u00e5 f\u00e5r det bli som damen vill ha det. D\u00e5 sl\u00e4ngde officeren som hette Gyurka den trasiga l\u00e5dan p\u00e5 golvet, bredvid de utspridda besticken, och sa, bra, kamrat major, vi g\u00f6r som ni tycker, vi g\u00e5r.
\n\tOfficeren som hette Gyurka tittade p\u00e5 mamma och nickade, sedan v\u00e4nde han sig mot mig och sa till mig ocks\u00e5, d\u00e5 s\u00e5, de skulle g\u00e5, men bara f\u00f6r att han kunde se att vi tyckte om blommor och den som tycker om blommor kan inte vara en d\u00e5lig m\u00e4nniska, och n\u00e4r han sa det gick han fram till bordet och jag trodde att han trots allt skulle svepa ner gurkburken, men han drog bara upp en enda tulpan ur den, h\u00f6ll den mot n\u00e4san, luktade p\u00e5 den och sa att felet med tulpaner \u00e4r att de inte luktar n\u00e5got, annars \u00e4r det verkligt vackra blommor, sedan gick han ut ur k\u00f6ket. Vi g\u00e5r, kamrat major, sa han, men den gr\u00e5h\u00e5rige svarade ingenting, bara tecknade att han skulle g\u00e5, och d\u00e5 b\u00f6rjade officeren som hette Gyurka g\u00e5 mot d\u00f6rren och n\u00e4r han gick f\u00f6rbi mamma r\u00e4ckte han henne tulpanen och mamma tog den utan ett ord. D\u00e5 sa officeren som hette Gyurka att den vackra ska ha vackert, sedan v\u00e4nde han sig mot mig igen, s\u00e5g p\u00e5 mig och blinkade, sedan gick han ut genom d\u00f6rren och nerf\u00f6r trappan.
\n\tMajoren gick ocks\u00e5 ut och mamma t\u00e4nkte sm\u00e4lla igen d\u00f6rren bakom honom, men majoren tog pl\u00f6tsligt ett steg tillbaka \u00f6ver tr\u00f6skeln och satte foten i d\u00f6rren s\u00e5 att mamma inte skulle kunna st\u00e4nga den, och s\u00e5 sa han lugnt och stilla att det h\u00e4r kommer ni att f\u00e5 \u00e5ngra, frun, f\u00f6r n\u00e4sta g\u00e5ng vi kommer river vi upp till och med golven, vi skrapar bort kittet ur f\u00f6nsterramarna, vi kikar in till och med under badkaret och i gasledningen ocks\u00e5, vi plockar is\u00e4r hela huset, och ni kan vara s\u00e4ker p\u00e5 att vi hittar det vi letar efter, det kan ni vara s\u00e4ker p\u00e5, s\u00e5 tystnade han, v\u00e4nde sig om och b\u00f6rjade g\u00e5 nerf\u00f6r trappan han ocks\u00e5. D\u00e5 sm\u00e4llde mamma igen d\u00f6rren, fast f\u00f6rst h\u00f6rde jag att majoren sa adj\u00f6, och mamma v\u00e4nde sig om och kastade sig med ryggen mot den st\u00e4ngda d\u00f6rren, hon stod d\u00e4r med den r\u00f6da tulpanen i handen och tittade p\u00e5 sk\u00e4rvorna av muggen, de kringsl\u00e4ngda besticken, den s\u00f6nderbrutna l\u00e5dan. Det ryckte i munnen p\u00e5 henne, sedan h\u00e5rdnade den sakta, hon knep ihop l\u00e4pparna och s\u00e5g p\u00e5 mig och sa mycket tyst att jag skulle h\u00e4mta sopskyffeln och kvasten s\u00e5 skulle vi samla ihop sk\u00e4rvorna, och d\u00e5 tittade jag p\u00e5 tulpanerna d\u00e4r de stod i gurkburken p\u00e5 bordet och jag hade velat fr\u00e5ga mamma om det d\u00e4r som officerarna hade sagt om pappa, det var v\u00e4l inte sant, han skulle v\u00e4l komma hem? Och jag v\u00e4nde mig mot mamma och s\u00e5g att hon just d\u00e5 luktade p\u00e5 den d\u00e4r enda tulpanen, och hennes \u00f6gon var fortfarande s\u00e5 fuktgl\u00e4nsande att jag visste att hon knappt kunde h\u00e5lla tillbaka t\u00e5rarna, s\u00e5 d\u00e5 l\u00e4t jag bli att fr\u00e5ga n\u00e5gonting alls. <\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning Maria Ortman <\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

This is the first chapter from the Swedish translation of my novel The White King. V\u00e4ckarklockan stoppade jag in under kudden kv\u00e4llen innan s\u00e5 att bara jag skulle h\u00f6ra n\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[13,6],"tags":[],"class_list":["post-282","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-a-feher-kiraly","category-irasok","has_no_thumb"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/282","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=282"}],"version-history":[{"count":0,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/282\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=282"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=282"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=282"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}