{"id":289,"date":"2009-09-11T13:05:06","date_gmt":"2009-09-11T11:05:06","guid":{"rendered":"http:\/\/gyorgydragoman.com\/?p=289"},"modified":"2014-08-10T09:03:05","modified_gmt":"2014-08-10T07:03:05","slug":"the-dagens-nyheter-about-the-white-king","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/?p=289","title":{"rendered":"The Dagens Nyheter about The White King"},"content":{"rendered":"

Source: Dagens Nyheter<\/a><\/p><\/blockquote>\n

Gy\u00f6rgy Dragom\u00e1n: “Den vita kungen”<\/p>\n

Barndomen som en diktatur. Den rum\u00e4nsk-ungerske f\u00f6rfattaren Gy\u00f6rgy Dragom\u00e1ns roman \u201dDen vita kungen\u201d utspelar sig i en namnl\u00f6s kommunistisk diktatur. Sara Gordan l\u00e4ser en skoningsl\u00f6s barndomsskildring.
\n<\/strong><\/p>\n

I sin senaste ess\u00e4samling \u201dUne rencontre\u201d (2009) skriver Milan Kundera om Francis Bacons m\u00e5lningar. Han b\u00f6rjar med att ber\u00e4tta en historia fr\u00e5n diktaturens Prag, under det tidiga sjuttiotalet. En ung flicka som blivit utfr\u00e5gad om Kundera av s\u00e4kerhetspolisen hade st\u00e4mt m\u00f6te med honom f\u00f6r att de skulle kunna synkronisera sina svar, ifall han ocks\u00e5 skulle bli f\u00f6rh\u00f6rd. Men det han skriver om \u00e4r inte samtalet som f\u00f6ljde, utan om flickans r\u00e4dsla. Trots att hon var fullt p\u00e5kl\u00e4dd, skriver Kundera, stod hon inf\u00f6r honom som om hon varit naken \u2013 \u201dlikt en stor kniv, hade r\u00e4dslan \u00f6ppnat henne\u201d. \u00c4n v\u00e4rre var dessutom att ju r\u00e4ddare flickan var, desto starkare blev Kunderas lust att v\u00e5ldf\u00f6ra sig p\u00e5 henne.<\/p>\n

Det var en skandal\u00f6s k\u00e4nsla, medger Kundera, en k\u00e4nsla han p\u00e5minner sig n\u00e4r han betraktar Bacons groteska portr\u00e4tt-triptyker. Objekten p\u00e5 m\u00e5lningarna verkar skrika och vrida sig i ofattbara pl\u00e5gor \u2013 men den som f\u00e5r dem att vrida sig \u00e4r konstn\u00e4ren. M\u00e5larens gest har samma brutalitet som Kunderas, menar han sj\u00e4lv, n\u00e4r han dr\u00f6mmer om att skada flickan. St\u00e4lld inf\u00f6r den andres svaghet v\u00e4cks driften att slita s\u00f6nder henne.<\/p>\n

Gy\u00f6rgy Dragom\u00e1ns roman \u201dDen vita kungen\u201d utspelar sig i en namnl\u00f6s, kommunistisk diktatur med stora likheter med Ceausescus Rum\u00e4nien d\u00e4r f\u00f6rfattaren sj\u00e4lv \u00e4r uppv\u00e4xt. En stund lekte jag med tanken att jag skulle r\u00e4kna alla hot, alla \u201dannars ska jag sl\u00e5 ihj\u00e4l dig\u201d i romanen, men jag m\u00e5ste ge upp. Ingen id\u00e9 att r\u00e4kna utpressningarna, de hemmagjorda knivarna eller h\u00e5nen f\u00f6r all del, i en bok som s\u00e5 fullkomligt genomsyras av r\u00e4dslans hierarkier. Det \u00e4r gastkramande, till en b\u00f6rjan, \u00e4nda tills att jag sj\u00e4lv liksom Dsjata, bokens elva\u00e5riga huvudperson, b\u00f6rjar rycka p\u00e5 axlarna \u00e5t hoten, b\u00f6rjar se dem som en oundviklig del av det samh\u00e4lle som beskrivs.<\/p>\n

I ett kapitel \u00e4r det Dsjatas rektor som under ett str\u00f6mavbrott i en filmvisning \u2013 av den f\u00f6r skolbarn s\u00e5 sp\u00e4nnande dokument\u00e4rfilmen \u201dLandet byggs\u201d, om den senaste fem\u00e5rsplanen \u2013 ropar att \u201dde som inte satt p\u00e5 sina platser n\u00e4r ljuset t\u00e4ndes skulle han l\u00e5ta spetsa p\u00e5 p\u00e5le, h\u00e4nga p\u00e5 skolg\u00e5rden och personligen slita ut hj\u00e4rtat p\u00e5, f\u00f6r det var p\u00e5 tiden att den h\u00e4r totalt slafsiga, v\u00e4rdel\u00f6sa f\u00f6rsamlingen en g\u00e5ng f\u00f6r alla l\u00e4rde sig vad disciplin vill s\u00e4ga\u201d. I ett annat kapitel spelar pojkarna fotboll, men avbryts av tv\u00e5 arbetare som tvingar dem att i st\u00e4llet gr\u00e4va ett dike; v\u00e4grar de ska de genast bli rapporterade till h\u00f6gre ort och deras f\u00f6r\u00e4ldrar bli skickade till arbetsl\u00e4ger. N\u00e4r pojkarna, \u00e5terigen, leker krig har de vassa, hemmagjorda knivar och str\u00f6r avhuggna duvhuvuden omkring sig.<\/p>\n

Att v\u00e5ld f\u00f6der v\u00e5ld har aldrig varit s\u00e5 tydligt.<\/p>\n

P\u00e5 senare tid har jag kommit \u00f6ver flera b\u00f6cker av unga m\u00e4n fr\u00e5n det forna \u00f6stblocket. Det har r\u00f6rt sig om barndomsskildringar \u2013 ickebiografiska \u2013 och alla har p\u00e5 olika s\u00e4tt gestaltat en till synes vansinnig v\u00e4rld. Sasa Stanicic skrev i sin \u201dFarfar upp i graven\u201d (2008) om det land som en g\u00e5ng hette Jugoslavien, i komiska och magiska sekvenser gr\u00e4nsande till galenskap \u2013 t\u00e4nk er en skriven Kusturicafilm s\u00e5 hamnar ni ganska r\u00e4tt. I tjeckiske Jachym Topols roman \u201dNattarbete\u201d (2008) l\u00e5g barnen i krig med varandra p\u00e5 ett s\u00e4tt som imiterade de vuxnas krig; n\u00e4stan alltid var det natt, d\u00f6den stod alltid vid d\u00f6rren, och som pojkskildring p\u00e5minde boken om Harry Kullmans \u201dG\u00e5rdarnas krig\u201d. Gy\u00f6rgy Dragom\u00e1ns \u201dDen vita kungen\u201d liknar p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt f\u00f6reg\u00e5ngarna, vansinnet finns d\u00e4r, m\u00f6rkret \u2013 \u00e4ven i dagsljus \u2013 och framf\u00f6r allt som sagt v\u00e5ldet, n\u00e4rvarande i vardagens allra minsta komponenter. Talar vi likheter hamnar vi n\u00e4ra William Goldings \u201dFlugornas herre\u201d eller kanske Jan Guillous barndomsskildring \u201dOndskan\u201d, med den skillnaden att f\u00f6rtryckets Solbacka h\u00e4r saknar gr\u00e4ns, det omfattar hela samh\u00e4llet.<\/p>\n

Det finns en given parallell mellan barndomen och diktaturen, n\u00e4mligen den att barnet\/individen i b\u00e5da \u00e4r helt och h\u00e5llet utl\u00e4mnat till dem som har makten. I \u201dDen vita kungen\u201d f\u00f6rst\u00e4rks den klaustrofobiska k\u00e4nslan av att vara utl\u00e4mnad av spr\u00e5ket som rasar fram n\u00e4stan maniskt \u00f6ver sidorna och de mer tematiskt \u00e4n kronologiskt ordnade kapitlen. \u00d6vers\u00e4ttaren har sannerligen gjort ett lysande arbete, f\u00f6r jag f\u00e5ngas i det hetsiga ordfl\u00f6det p\u00e5 samma s\u00e4tt, t\u00e4nker jag, som unge Dsjata \u00e4r fast i sin v\u00e4rld \u2013 obegripligare och mer skr\u00e4mmande \u00e4n n\u00e5gonsin efter att fadern f\u00f6rts bort till tv\u00e5ngsarbete vid Donau.<\/p>\n

\u201dDen vita kungen\u201d \u00e4r Dragom\u00e1ns andra roman och har bel\u00f6nats med flera litter\u00e4ra priser i Ungern samt \u00f6versatts och hyllats stort internationellt. N\u00e4r jag l\u00e4ser att han \u00f6versatt bland andra James Joyce och Irvine Welsh till ungerska blir jag inte f\u00f6rv\u00e5nad, det \u00e4r l\u00e4tt att se drag av dessa spr\u00e5km\u00e4stare hos Dragom\u00e1n sj\u00e4lv. \u201dDen vita kungen\u201d \u00e4r en stark och f\u00e4ngslande roman som l\u00e4gger \u00e4nnu en bit till pusslet av den nu f\u00f6rsvunna v\u00e4rlden bortom j\u00e4rnrid\u00e5n, och som dessutom visar p\u00e5 ytterligare ett av alla s\u00e4tt som finns att ber\u00e4tta en historia, oavsett genre. Jag l\u00e4ngtar nu efter flickskildringar fr\u00e5n denna v\u00e4rld och tid \u2013 efter dramer som utspelar sig vid sidan av fotbollsplaner och slangbellekrig.<\/p>\n

Sara Gordan<\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Source: Dagens Nyheter Gy\u00f6rgy Dragom\u00e1n: “Den vita kungen” Barndomen som en diktatur. Den rum\u00e4nsk-ungerske f\u00f6rfattaren Gy\u00f6rgy Dragom\u00e1ns roman \u201dDen vita kungen\u201d utspelar sig i en namnl\u00f6s kommunistisk diktatur. Sara Gordan […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[82],"tags":[],"class_list":["post-289","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized-sv","has_no_thumb"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/289","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=289"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/289\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":503,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/289\/revisions\/503"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=289"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=289"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=289"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}