{"id":295,"date":"2009-09-21T14:02:49","date_gmt":"2009-09-21T12:02:49","guid":{"rendered":"http:\/\/gyorgydragoman.com\/?p=295"},"modified":"2014-06-22T20:52:54","modified_gmt":"2014-06-22T18:52:54","slug":"pojklek-i-skrackvalde","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/?p=295","title":{"rendered":"Pojklek i skr\u00e4ckv\u00e4lde"},"content":{"rendered":"

Pia Ingstr\u00f6m interviewed me att the G\u00f6tteborg Book Fair. Source: Hufvudstadsbladet.<\/a><\/p><\/blockquote>\n

Romanen \u00e4r en ber\u00e4ttelse om mina v\u00e4rsta r\u00e4dslor, de som inte blev verklighet men som v\u00e4ldigt l\u00e4tt kunde ha blivit det, s\u00e4ger Gy\u00f6rgy Dragom\u00e1n.<\/p>\n

Gy\u00f6rgy Dragom\u00e1ns roman Den vita kungen kan f\u00f6rst te sig som en typisk barndomsskildring, med farliga pojkstreck och ett f\u00f6rundrat barnperspektiv p\u00e5 de vuxnas konflikter.<\/p>\n

Men strax inser man att den varma relationen mellan mor och son som lever tillsammans och v\u00e4ntar p\u00e5 att pappa skall komma hem omges av koncentriska cirklar av skr\u00e4ck. Pojklekarna \u00e4r livsfarliga, de vuxna brutala och totalt ober\u00e4kneliga, det omgivande samh\u00e4llets atmosf\u00e4r pr\u00e4glas av ett intrikat och allest\u00e4des n\u00e4rvarande hot.<\/p>\n

\u2013 Min mor l\u00e4rde mig n\u00e4r jag var liten att jag skulle rita bilder av mina mardr\u00f6mmar f\u00f6r att oskadligg\u00f6ra dem. Sen kom det f\u00f6r mig i ton\u00e5ren att jag skulle kunna g\u00f6ra ber\u00e4ttelser av min r\u00e4dsla, s\u00e4ger Gy\u00f6rgy Dragom\u00e1n. N\u00e4r han ber\u00e4ttar om sin barndom f\u00f6rmedlar han en stark bild av en k\u00e4rleksfull, kultiverad familj infattad i ett monstru\u00f6st samh\u00e4lle. Fadern var tandl\u00e4kare och universitetsl\u00e4rare men skrev noveller p\u00e5 fritiden, modern var l\u00e4rare och bibliotekarie.<\/p>\n

\u2013 V\u00e5ra f\u00f6r\u00e4ldrar gjorde allt som stod i deras makt f\u00f6r att ta v\u00e4l hand om mig och min lillebror. De var exceptionella m\u00e4nniskor, de var starka och \u00e4lskade varandra. Mor har alltid skrattat mycket. N\u00e4r det var som v\u00e4rst kunde hon s\u00e4ga: “Vi har inget kvar att f\u00f6rlora, men vi kan \u00e5tminstone skratta.”<\/p>\n

“… ibland \u00e4r du bara deras jobb”. I verkligheten skickades Gy\u00f6rgy Dragom\u00e1ns far, i motsats till romanpersonens pappa, inte till arbetsl\u00e4ger f\u00f6r d\u00f6 av det h\u00e5rda abetet. I st\u00e4llet fick han uppfostra sina s\u00f6ner i det bisarra samh\u00e4lle som var 70- och 80-talets Rum\u00e4nien. “Vi hade s\u00e5n tur” s\u00e4ger Dragoman flera g\u00e5nger n\u00e4r han beskriver uppv\u00e4xten som gjorde honom till f\u00f6rfattare. Ordet “surrealistiskt” \u00e4r ett annat ord som \u00e5terkommer, och s\u00e5 en liten stamning som drar \u00f6ver hans omsorgsfulla engelska d\u00e5 och d\u00e5, och ett f\u00f6rsiktigt leende som bryter den lite formella och f\u00f6rsiktiga fasaden.<\/p>\n

\u2013 N\u00e4r jag var tre \u00e5r och b\u00f6rjade g\u00e5 p\u00e5 dagis sa min far att jag inte skulle tro ett ord av vad de l\u00e4rde mig d\u00e4r, och aldrig ber\u00e4tta f\u00f6r n\u00e5gon utanf\u00f6r familjen vad vi talade om hemma. N\u00e4r jag var elva hade vi ett h\u00f6gtidligt far-och-son-samtal, men inte om flickor och s\u00e5nt, utan om n\u00e5nting som far ans\u00e5g vara en oundviklig h\u00e4ndelse som jag m\u00e5ste f\u00f6rberedas f\u00f6r. N\u00e4r man fyllde 16 blev man n\u00e4mligen lovlig f\u00f6r s\u00e4kerhetspolisen, d\u00e5 kunde de ta en till f\u00f6rh\u00f6r och tvinga en att samarbeta som spion och angivare i den egna familjen. S\u00e5 pappa ville att jag skulle ha tid att f\u00f6rbereda mig, han ber\u00e4ttade att det d\u00e4r skulle ske om n\u00e5gra \u00e5r, han gav mig r\u00e5d om hur jag borde svara p\u00e5 deras fr\u00e5gor och sa att jag inte skulle vara r\u00e4dd. Och s\u00e5 \u00f6vade vi.<\/p>\n

Gy\u00f6rgy Dragom\u00e1ns far hade sj\u00e4lv g\u00e5tt igenom det h\u00e4r som 16-\u00e5ring. Han hade v\u00e4grat att samarbeta med s\u00e4kerhetspolisen och hotat med sj\u00e4lvmord om han blev tvingad. Hotet bet, eftersom sj\u00e4lvmord officiellt inte f\u00f6rekom i Rum\u00e4nien.<\/p>\n

\u2013 Far sa alltid: “Var inte r\u00e4dd. Kom ih\u00e5g att de \u00e4r byr\u00e5krater innerst inne, och ibland \u00e4r du bara deras jobb”.<\/p>\n

Ungerskan fara och skydd. Gy\u00f6rgy Dragom\u00e1n \u00e4r f\u00f6dd 1973 i det ursprungligen ungerskspr\u00e5kiga Rum\u00e4nien, i staden Maros V\u00e1s\u00e1rhely, som en g\u00e5ng varit det \u00f6sterrikiska Neumarkt och under hans uppv\u00e4xt hastigt h\u00f6ll p\u00e5 att bli ett helrum\u00e4nskt Tirgu Mures. I familjen Dragom\u00e1n talade man ungerska, och spr\u00e5ket var b\u00e5de en riskfaktor och ett skydd.<\/p>\n

\u2013 Rum\u00e4nskan tog allt mera \u00f6ver p\u00e5 stan och i skolan, och p\u00e5 80-talet b\u00f6rjade det verka som om man f\u00f6rberedde en spr\u00e5klig utrensning av n\u00e5got slag. Det f\u00f6rekom trakasserier av ungerskspr\u00e5kiga och signaler att det var dags att s\u00f6ka utresetillst\u00e5nd till Ungern. Mor uppmanade mig alltid att l\u00e4mna Rum\u00e4nien s\u00e5 fort jag blev vuxen, far sa att han kommer att vara den sista som l\u00e4mnar sitt hem. Men jag beh\u00f6vde aldrig fatta n\u00e5got eget beslut, f\u00f6r 1986 avsattes far fr\u00e5n sitt arbete vid universitetet. Han undervisade p\u00e5 rum\u00e4nska och ungerska i odontologi, och anklagades f\u00f6r att gynna sina ungerska studenter. Sen segade vi oss fram i n\u00e5gra \u00e5r, levde p\u00e5 ingenting, s\u00e5lde h\u00e4lften av v\u00e5rt bibliotek p\u00e5 4 000 volymer, fick bes\u00f6k av Securitate d\u00e5 och d\u00e5, och v\u00e4ntade p\u00e5 v\u00e5ra pass. N\u00e4r jag var 15 flyttade vi till Szombathely i Ungern. Vi hade v\u00e4ldig tur, det kunde v\u00e4ldigt l\u00e4tt ha slutat annorlunda f\u00f6r oss.<\/p>\n

Men ungerskan hade ocks\u00e5 fungerat som ett skydd f\u00f6r familjens integritet, s\u00e4ger Dragom\u00e1n. Den var en mental frizon, op\u00e5verkad av det omgivande samh\u00e4llets vansinne. D\u00e4rf\u00f6r kan han i dag skriva utan den kamp med ett l\u00f6gnbesmittat och mots\u00e4gelsefullt spr\u00e5k som en del rum\u00e4nska f\u00f6rfattare i dag s\u00e4ger sig vara inbegripna i.<\/p>\n

Ryktesterror. Den rum\u00e4nska st\u00e4mningen i Den vita kungen \u00e4r v\u00e4ldigt p\u00e5taglig – det surrealistiska och samtidigt sadistiska hot som just Securitate tycks ha spridit effektivare \u00e4n n\u00e5gon annan s\u00e4kerhetspolis i det forna \u00d6steuropa. D\u00e4r finns ocks\u00e5 h\u00e4nvisningar till en k\u00e4rnkraftsolycka som f\u00f6r tankarna till Tjernobyl 1986. Men Dragom\u00e1n ville inte tids- och platsbest\u00e4mma sin bok.<\/p>\n

\u2013 Jag ville inte h\u00e4nga upp mig p\u00e5 research och vara tekniskt beroende av verklighetens datum och kronologier. Romanen handlar ju om en tid och ett samh\u00e4lle d\u00e5 det som h\u00e4nde inte tedde sig riktigt verkligt och ibland inte heller var det.<\/p>\n

Securitate arbetade med direkt terror och v\u00e5ld, abortf\u00f6rbudet och sv\u00e5righeten att f\u00e5 tag p\u00e5 preventivmedel var ett konkret hot mot kvinnors kroppar och det r\u00e5dde en utbredd v\u00e5ldt\u00e4ktsr\u00e4dsla. Lika viktig var den oupph\u00f6rliga ryktesspridningen f\u00f6r att kontrollera folks liv genom paranoia och illojalitet. Vad som helst kunde vara sanning eller l\u00f6gn, vem som helst kunde vara f\u00f6rr\u00e4dare.<\/p>\n

\u2013 V\u00e5r sn\u00e4lla grannfru som barnvaktat mig m\u00e5nga g\u00e5nger f\u00f6rdes bort, och det sades att hon m\u00f6rdat en massa barn. Jag blev fundersam och fr\u00e5gade mamma om det var sant, och hon ber\u00e4ttade f\u00f6r mig att grannfrun hj\u00e4lpt kvinnor att g\u00f6ra abort, s\u00e5 d\u00e5 fick jag tidigt l\u00e4ra mig om det ocks\u00e5. Vi var alltid r\u00e4dda, det gick rykten om pogromer mot ungrare, om mystiska bilolyckor som inte var olyckor, om naturliga d\u00f6dsfall som inte var naturliga.<\/p>\n

Och de skr\u00e4mda unders\u00e5tarna svarade med samma mynt.<\/p>\n

\u2013 Det gick historier om att n\u00e4r Ceausescu bes\u00f6kte n\u00e5gon by s\u00e5 m\u00e5lades gr\u00e4set gr\u00f6nt f\u00f6r att behaga honom, fast det redan hade vissnat. Och att det fanns bara 100 kor i Rum\u00e4nien, men att dessa samma kor fraktades land och rike runt f\u00f6r att representera den blomstrande mejerin\u00e4ringen n\u00e4r diktatorn kom p\u00e5 bes\u00f6k. Rum\u00e4nsk tv visade inte s\u00e5 mycket annat \u00e4n nyheter om C:s g\u00f6randen och l\u00e5tanden, s\u00e5 d\u00e4r satt man sen och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 syn p\u00e5 bekanta kor i nyhetsinslagen om hans lantg\u00e5rdsbes\u00f6k.<\/p>\n

Gy\u00f6rgy Dragom\u00e1ns f\u00f6rsta roman handlade om en man som utf\u00f6r ett folkmord, och titeln skulle i \u00f6vers\u00e4ttning lyda “F\u00f6rst\u00f6relsens bok”. Den tredje liknar lite grann Den vita kungen till sitt tonfall, s\u00e4ger han. Den nya boken handlar om en liten pojke som f\u00f6rs till en diktators palats f\u00f6r att d\u00e4r delta i repetitionerna av en pj\u00e4s som skall uppf\u00f6ras p\u00e5 dennes f\u00f6delsedag.<\/p>\n

I dag bor Gy\u00f6rgy Dragom\u00e1n i Budapest, och n\u00e4r han inte skriver romaner arbetar han som frilansande \u00f6vers\u00e4ttare fr\u00e5n engelska och tyska. “En k\u00e4rlekshistoria som p\u00e5gick i flera \u00e5r” kallar han arbetet med att \u00f6vers\u00e4tta Becketts Watt till ungerska.<\/p>\n

\u2013 Det ungerska ordet f\u00f6r frilans betyder ordagrant “fri simmare”, och det \u00e4r tr\u00e4ffande tycker jag, f\u00f6r man kan ju v\u00e4ldigt l\u00e4tt sjunka, s\u00e4ger han med ett blygt leende n\u00e4r vi skiljs \u00e5t.<\/p>\n

PIA INGSTR\u00d6M<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Pia Ingstr\u00f6m interviewed me att the G\u00f6tteborg Book Fair. Source: Hufvudstadsbladet. Romanen \u00e4r en ber\u00e4ttelse om mina v\u00e4rsta r\u00e4dslor, de som inte blev verklighet men som v\u00e4ldigt l\u00e4tt kunde ha […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[82],"tags":[],"class_list":["post-295","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-uncategorized-sv","has_no_thumb"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/295","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=295"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/295\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":394,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/295\/revisions\/394"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=295"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=295"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/gyorgydragoman.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=295"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}